Kurser, Relationer, Skrivande

Vilka är dina arketyper – kungen, drottningen eller narren?

Posted on by Ann Thörnblad

Ordet arketyper kommer från grekiskans archetypos. Arche betyder början eller grund och typos mönster.
Arketyperna gestaltas över allt – i våra sagor, filmer, tv-serier, böcker. Det är karaktärer som är lätta att känna igen, vilket också hjälper oss att ringa in konflikten i dramat. För om vi inte känner igen något i karaktärerna och deras dilemman, om det inte finns något som krokar tag – tar det längre tid att bli engagerad.
Det är bland annat därför som Game of Thrones är en så populär tv-serie. Där finns en rik samling av klassiska arketyper som vi omedvetet eller medvetet känner igen. Vi har både kungen, drottningen, hjälten, femme fatale, den onda, den goda, den visa och narren genom t ex karaktärerna drottningen Cersei, narren Tyrion och prinsen, riddaren tillika nattens väktare Jon Snow.
Vi dras till sagor för att de har renodlade karaktärer som är enkla att känna igen, som alla slåss med ett drama som bär på spår av igenkänning. Sagor har något att berätta om oss själva. Därför står de sig genom tiderna och vi återvänder till dem genom generationer.
Askungen t ex som förlorar sin mamma, får en bonusmamma och syskon som känner sig hotade av henne i samma ögonblick som de kommer innanför dörren. Askungen är med sin blotta existens en påminnelse om den älskade och nu döda mamman tillika hustrun.
Hon förpassas till en kall vindsvåning, får arbeta och passa upp på den nya familjen och blir i praktiken misshandlad. Det som räddar henne är minnet av mammans starka kärlek, hon går regelbundet till graven, och varje gång påminns hon om den och en känsla av det egna värdet. Så lyckas hon bevara en självkänsla.
För delar av henne tror inte på de bilder som bonussyskonen och bonusmamman projicerar på henne. Med hjälp av hennes vänner, fåglarna, kommer hon till balen och träffar sin prins – som arketypiskt kan ses som den manliga delen av henne själv. Askungens animus. Och därmed är förtrollningen bruten. Hon behöver inte fortsätta leva under styvmammans och systrarnas relationella våld.

Arketyperna finns i alla våra nutida och historiska berättelser och ordet är myntat av den jungianske analytikern Carl Gustav Jung som ligger bakom vedertagna begrepp inom psykologin idag som: det kollektiva undermedvetna, arketyp, anima och animus, persona, att vara introvert eller extrovert.
Det är också Jungs teorier som har mynnat ut i Myers Briggs, namngivet efter personerna som tagit fram det, och som är ett av världens mest använda personlighetstest.

Att titta på sina arketyper, och ringa in dem, är att ta personlighetstestet ett steg vidare. Genom att lära känna de personliga arketyperna – som alltså representerar olika sidor och hur de verkar i oss – både vid framgångar och utmaningar – blir det enklare att navigera mellan tillvarons grynnor och skär.
Vi har alla 12 arketyper som rymmer styrkor och potential, men de har också en skuggsida som visar sig genom olika rädslor. När du lär känna dina arketyper framträder talanger och egenskaper med skärpa. En kreativ sida, som inte tagits riktigt i bruk, får tydligare konturer. Du blir också medveten om vad som håller dig tillbaka eller ställer till det i relationer såväl som i arbetslivet.
De 12 arketyperna – t ex drottningen, eremiten, hjälten, rebellen, clownen, ängeln – ger en personlig och själslig karta över hur du bäst uttrycker ditt personliga signum. Du får en ökad medvetenhet som kan ge både ditt och andras liv en fördjupad mening. Din personliga arketypkarta hjälper dig att se din del av problemen och ger en ökad medvetenhet som blir en hjälp att komma vidare.

Genom att medvetandegöra våra olika arketyper kan vi också lättare få dem att samarbeta. En av mina tidigare klienter hade t ex en oerhört kreativ sida, en pionjär, med en aldrig sinande ström av idéer som kunde göra honom handlingsförlamad, han visste inte hur han skulle sortera bland alla dessa idéer. Man kan säga att han överväldigades av sin egen kreativitet. Det var som att finna en källa till olja och inte hitta ett sätt att utvinna den utan låta den svämma över och gå till spillo.

Men under arketypläsningen blev det också tydligt att han hade en advokat i sitt arketypteam. Och en advokat är ju tränad och begåvad i att sortera, sovra, analysera fakta och gå vidare med dem fakta som håller.
Vill du veta mer eller boka en tid för arketypläsning?
Läs mer på min kurssida eller kontakta mig direkt:
ann.thornblad@ordochvision.se

Försoning

Att försonas med det som varit

Posted on by Ann Thörnblad

I filmen ”Prinsessan och krigaren” med regi och manus av Tom Tykwer möter två sårade karaktärer; Sissi och Bodo, varandra genom en olyckshändelse. Han räddar bokstavligen livet på henne och det blir början till en inre och yttre resa där de närmar sig det liv som kommit av sig.
Bodo har några år tidigare blivit vittne till sin frus död. Efter ett gräl i bilen stannar de till för att tanka och när han går för att betala tänder hon i stundens hetta en cigarett och bilen exploderar framför Bodos ögon. Hon dör ögonblickligen och efter det fryser tiden för Bodo. En del av honom blir kvar på bensinstationen och i en nyckelscen åker han bokstavligen tillbaka, vilket blir förlösande.

Jag tänker på naturens färgspel under hösten. Hur den spelar ut i mörkrött, orange, ockra och mättat gult. Det är som den bjuder in till en magnifik avskedsföreställning. Naturen stannar inte i bitterhet, den släpper taget om det som inte lever längre, för att lämna rum åt det som ännu är i vardande.
Det låter så enkelt, men det kräver ett reflekterande jag och år av träning för att till fullo förstå det fruktlösa i att hålla kvar det som redan vissnat.
Att försonas med det som inte blev som vi hade tänkt oss kanske är själva förutsättningen för liv. För allt det som vi inte har försonats med äter av livsfrukten, tar plats i våra psyken och hindrar oss från att vara här och nu. Det förflutna bygger en boning i vår kropp, liksom de döda grenarna i trädgården, och intecknar nuet.

Vi människor lever delar av våra liv i det förflutna, för att det kränkt oss, format oss och begränsat oss vilket är en anledning till att börja i samtalsterapi. För att få tid att sörja, bearbeta och sätta ord på vad som varit och långsamt försonas med det som har hänt och ge plats för en mer autentisk identitet.
Förlåtelsen är inte sällan en del av det arbetet. En förälder eller partner som inte räckte till eller att förlåta dig själv för det som inte blev som du hade tänkt dig.
Förlåtelse är inte detsamma som att glömma. Men det är att inte längre vara bitter på den som skadat och svikit.
Det vi inte förlåter binder inte bara den andra utan även oss själva.

Förlåtelse är liksom ordet acceptans, ett ord som lätt missförstås. Många gör misstaget att tro att förlåta innebär att glömma, att stryka ett streck över det inträffade. Det är inte vad förlåtelse handlar om.
Förlåtelse innebär att erkänna att du gjorde mig illa men jag förlåter dig för den handlingen och släpper taget om den.

Jag tänker på Bodo i filmen ”Prinsessan och krigaren” som inte kunde förlåta sig själv. En förutsättning för att han skulle vara redo för att gå tillbaka till den plats där traumat med hans fru utspelades vad att han hade fått berätta, sätta ord på sin upplevelse. Sissi hade lyssnat, varit ett medkännande vittne och funnits vid hans sida. Och under berättelsens gång fick han syn på flera nyanser av det som inträffat och kunde lägga ifrån sig den orimliga skuld han burit på. Den skuld som deklarerat att det enkom var hans fel.
Genom berättelsens kraft frigjorde han sig från den tyngden och hittade till ett slut med öppningar. När det frusna i honom började tina blev det också tid att sörja och möta det nya livet som befann sig bara ett andetag bort.

Relationer

Min romandebut

Posted on by Ann Thörnblad
Innan spåren växer igen, roman av Ann Thörnblad.

Innan spåren växer igen.

Många gånger skulle Sofia komma tillbaka till ögonblicket när hon valde att ta en promenad i Årstaviken efter en brunch. Ett till synes alldagligt beslut kom att ändra riktningen för flera människors liv.
Det som börjar som ett samtal med en främling, Gabriel från Bordeaux, mynnar snart ut i en passion. De talar inte samma språk men delar en gemenskap och en själsfrändskap som ingen av dem upplevt tidigare. Gabriel är dynamisk, intelligent och briljant och verkar nästan för bra för att vara sann.
Snart delar de en vardag mellan Parentis-en-Born, Paris och Stockholm. Men Sofia får också leva med Gabriels humörsvängningar och ett mörker som verkar sluka allt ljus. Innan spåren växer igen är en roman om kärlek och val. Är det sant att kärleken övervinner allt? Var går gränsen mellan kärlek och självutplåning? Och när blir förlåtelsen detsamma som förnekelse?

Smakprov ur boken:
”Alla dessa egenheter och karaktärsdrag som tecknar en människa och uttrycker en personlighet. Sofia funderade på det ögonblick när en människa går från att vara någon, en bland andra människor, till att bli särskild.
Det första mötet med Gabriel hade egentligen inte sär-skilt honom för Sofia, även om det hade varit romantiskt. Han började få konturer först när de träffades andra gången och han med illa dold förtjusning placerade caffe latte-­koppen framför henne med hjärtat som baristan gjort. Gabriel hade sett ut som ett barn som lämnar över en teckning till en förälder. Det var något rörande med den gesten.”